12 kg friskare och behandling

Nu är jag snart i slutet av min behandling för ätstörningar. Snart 1,5 år sedan jag blev diagnostiserad med anorexia och det har hänt väldigt mycket sedan dess. Rent fysiskt är jag frisk, de fysiska symptomen av anorexin är borta. Jag är inte underviktig längre (hela 12 kg friskare), jag känner både hunger och mättnad, jag har fått tillbaka min mens, jag tappar inte lika mycket hår, jag kan sova om nätterna och jag fryser inte konstant. Men allt det psykiska jobbar jag fortfarande med varje dag. Jag har inte alls lika mycket ångest och tvångstankar längre, men självklart finns ångesten ändå fortfarande där. Den är svår. Vissa dagar känns livet i allmänhet väldigt bra och vissa dagar vill jag bara gräva ner mig i ångesten och försvinna. Men när jag städar garderoben och hittar de där jeansen från barnavdelningen jag inte kommer i längre känner jag en viss lättnad. Fyfan vad skönt att jag inte är den tjejen längre. Att jag inte är kvar i helvetet längre. Men samtidigt är det en liten del av mig som vill hålla kvar vid det där. En liten del av mig som vägrar släppa taget om sjukdomen. Det går inte riktigt, inte än. Men jag försöker.

Jag gör allt för att ge min kropp de den behöver just nu, jag lyssnar på kroppens signaler på ett sätt jag inte gjort tidigare. Det är både svårt och jobbigt. Det är en känsla av att tappa kontrollen fullständigt. Min behandlare och jag har pratat om det här många gånger. Att man mår sämre än vanligt innebär bara att man gör rätt och fortsätter mot rätt håll. Till en början kommer den där rösten i huvudet skrika högt. Men för varje gång man går emot den där rösten i huvudet blir det lite lättare och det får man inte glömma bort.

Jag har kommit en lång bit på vägen och snart slipper jag förhoppningvis fylla i matscheman. Är så HIMLA trött på allt vad matschema innebär, men det är bara att kämpa sista biten som är kvar. De dagarna då motivationen ligger på noll går jag tillbaka och läser allt det fina som många av er skrivit till mig <3 det ger mig motivation. För jag vet att det blir bättre. Man får må skit och man får falla tillbaka flera gånger om, det är OKEJ. Men man får inte ge upp. Man får aldrig låta sjukdomen vinna. /Alicia

Gillar

Kommentarer

feliciaharvey
feliciaharvey,
Du är så fruktansvärt stark, själv kämpar jag med ångesten och beteendet utan riktig hjälp. Men blir så peppad och motiverad av att läsa detta!
nouw.com/feliciaharvey
aliciaochanna
aliciaochanna,
Tack fina du och detsamma! Kämpa på och kan verkligen rekommendera att söka hjälp. Kram ❤
nouw.com/aliciaochanna
isabelw
isabelw,
aliciaochanna
aliciaochanna,
IP: 82.99.3.229